Tack alla fina underbara vänner för erat stöd,detta mycket tunga och smärtsamma dygn.Jag har fått fina inlägg på FB och i denna blogg,mycket fina sms har jag även fått. Telefonen har gått varm,men jag har valt att inte svara,det har helt enkelt varit för tungt och jobbigt att överhuvdtaget säga mer än nödvändigt.

Tack familjen Arkegrim för blommorna i skickade i dag.

  Nu vet jag vilka NI är som är mina riktiga vänner.Som finns där i motgångar och så även i framgångar.Ingen nämd ingen glömd.Men ni ska veta att ni ALLA har en plats i mitt hjärta.

Jag har gråtit i omgångar i dag.Sekvensen då detta tragiska inträffade sitter som fast svetsat i ögonen.Hur denna 11 veckors gamla Mira kippar efter andan och jag och Kent försöker göra allt för att rädda hennes liv.

(Detta skedde under en kvälls pomenad)

Hur jag springer hem med Jasný för att möta upp Isabella,som jag ringt under tiden,för att så snabbt som möjligt komma i väg med Mia till djursjukhuset.

Jag kör bilen,Kent sitter brevid med Mira,han säger Carina det är kört innan han kliver in i bilen.

Neeej säg inte så vi måste åka.

Jag känner hennes tassar mot min hand då jag växlar bilen.Jag gråter miljoner med tårar.Vägen till djursjukhuset känns så lång,kör alldeles för fort,men tänker att det spelar ingen roll om jag blir stoppad,polisen förstår mig säkert.

Jag parkerar bilen och springer mot dörren. Möter en sköterska som är på väg till

en annan men väljer att hjälpa oss först,hon springer ut till Kent då jag desperat säger att hon troligtvis är död.Hon hämtar Mira och springer in,vi kan nog rädda henne,ropar hon åt mig.Men både jag och Kent förstod hela vägen in till djursjukhuset att hennes liv ej skulle gå att räddas.

Kent försvinner in på en toalett och en av sköterskorna ber mig att dricka vatten,hon ser hur ledsen och chockad jag är.Då jag komme ut från toaletten möter jag en annan sköterska som visar mig till rummet där Mira ligger och beklagar sorgen.

Då blev det helt enkelt för mycket för mig.

Mira blev bara 11 veckor,detta lilla yrväder.Sköterskan hade sagt till Kent,hon hade maximal otur en på miljonen drabbas av detta öde.

Jag vill tacka mina fina döttrar som stöttat mig i detta och även till Kent som ej lägger skulden på mig.Det är bara jag som måste ta detta till mig att det inte är mitt fel.Men det är svårt,så otroligt svårt i denna jobbiga stund.

Det är så tyst här hemma nu.Trotts tre vuxna hundar och sex valpar så är det skämmande tyst,nästan kusligt.

Vi åkte in t ill Djurgården för att komma hemifrån en stund mitt på dagen. Promenerade efter vattnet och åt en lunch.

När vi kom hem igen så fortsatte tårara att flöda....

Nu måste jag försöka att gå vidare.Jag har fler hundar som behöver mig.

Och jag hoppas att ni förstår om jag inte vill prata om detta som hände i telefon eller då vi möts.I alla fall inte dom närmaste dagarna.

I dag har jag haft 92 besökare.Tack även till er som läser denna blogg.

Kram

Carina

 

annica

4 augusti 2011 22:09

Men älskade fina vän!!!
Jag önskar jag kunde komma och gråta med dig i denna stund...Det finns inget som är så jobbigt som att känna skuld för något sådant här!!!

Jag har kämpat med det i omgångar...varför simmade inte jag också ut? Det var två pojkar men bara en som fick tummen ur arslet å sam ut... min son...din hund...det är såklart ingens fel, men jag kan tänka mig hur det känns för dig...

Huvudsaken är att ni håller ihop och att ni visar varandra respekt :)
Du är en fin människa med ett gott hjärta för både människa och djur - såklart det känns jobbigt!

jag skickar en dos styrka och värme till dej och hoppas du förvaltar det bra ;) Kram på dig

http://loosergirl.blogg.se

Carina

5 augusti 2011 15:45

Tack Annica.Kram till fina dig

 

Annci

4 augusti 2011 22:21

Skriver detta gråtandes. Går inte att sluta. Minns själv skräcken när min hund blev påkörd. Hon klarade sig med ett brutet ben. Men detta... fy... kan inte föreställa mig den skräck ni kände där i bilen... Tänker massor på er. Varma kramar i mängder!

http://www.hultstrom.nu

Carina

5 augusti 2011 15:44

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är så overkligt, konstigt och skrämmande med covid-19.Jag har nog inte riktigt förstått allvaret i det. Man får höra om det på radion,tv och bland sociala medier.Det har på någotvis varit så overkligt, tills i går då vi fick det tragiska besked...

Det var en månad sedan jag skrev sist och mycket har hänt i världen sedan dess. Jag försöker att inte tänka så mycket på covid-19.Visst är det fruktansvärt för dom som blir drabbade,men jag kan inte sluta leva eller stänga mig inne.   Vårt gymn...

Gör mer av det du älskar att göra. Det som får dig att må bra. Livet är för kort för något annat. Att medvetet boka tid med sig själv för att må bra och njuta är en viktig del i att varauthållig. Att gilla vad man tar sig för, skapar en go känsla i...

Träna hjärtat    Ditt hjärta är din kropps viktigaste muskel och med regelbunden motion får du ett starkare hjärta. Om du tränar och rör på dig dagligen halverar du risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom jämfört med om du har en stillasittand...

Igår började Weight Trainer PRO, bokade in mig på första grupp passet kl 18:00. Fem stationer hade vi och man var 40 sekunder på varje station sedan bytte man.Vi körde fyra varv och alla gjorde efter sina förutsättningar.Riktigt tufft men roligt.Vi h...