Jag kom till jobbet och kände att jag ska göra mitt bästa,det måste bli en bra dag.

Men så blev det inte,det blev långt i från bra    

När man inte känner något stöd eller empati så blir jag väldigt ledsen och fruktansvärt frustrerad.

Som en Rumpnisse stället jag mig fråga flera gåner-

Varför gör dom på detta viset ?

Vi hade handledning mellan 13:30-16:30 detta fick förlängas till 18:00 pga mig.

Jag fixar inte min arbets situation så som den är i dags läge.

Handledaren sa till på skarpen till min närmaste chef att detta får inte fortgå.

NI måste lösa detta.Så jag hoppas att det blir till det bättre.

Med huvudvärk och svullna ögon åkte jag hem från jobbet och tänker att nu är det endast två dagar kvar.Anders har lovat att ta hand om mig och jag känner mig trygg i hans närvaro och han har full förtåelse för mina känslor.Tack Anders för ditt stöd.

Camilla är även hon en stor stötte pelare i detta och jag är så tacksam för att även du finns vid min sida i vått och tort.

Nu är jag helt slut så det blir soffan och tidig säng gång i kväll.

Kram

Carina