Det grå täcket ligger kvar uppe i himlen och jag börjar tro att det har fastnat,solen försökte tränga sig igenom en kort stund idag.Men solen var inte tillräckligt stark för att kunna rucka på molnen.

Min mormor flyttade förra måndagen från Södersjukhuset till ett annat boende.Jag ville hälsa på men blev uppmanad att låta henne landa och bo in sig lite vilket jag naturligtvis förstår.

Mormor har blivit mycket förvirrad och vill inte bo där hon nu bor.Men har inget annat val då hon inte längre klarar av sitt boende i Högdalen.

I går var jag och Isabella till Sköndal för att hälsa på henne.Vid ett bort i allrummet satt hon framlutad mot bordet och grät.En personal satt framför datorn en bit bort och sa att idag är hon ledsen.

Ja men trösta henne då,hade jag lust att svara.

När mormor fick se mig flög hon upp ur stolen och gav mig en hård,varm och kärleksfull kram.Hon ville inte släppa taget men efter ett tag lugnade hon ner sig och vi gick in till hennes rum.Jag hade med mig fika bröd och ordnade med kaffe.Mormor var så ledsen och grät mest hela tiden.

Sa flera gånger att hon inte vill bo där,det är tråkigt.Snälla ta mig här i från,jag kan väl bo hos dig ? sa mormor upprepade gånger.

Hon berättade att hon försökt rymma,sprungit sin väg men dom hinner i kapp mig sa hon.

Mormor berättade också att hon varit med i slagsmål,men varför då frågade jag ? jo jag vill här i från,då slåss jag.

Älskade lilla mormor,tänk så tokigt det kan bli av en dum JÄVLA hjärntumör.Hon har väl aldrig slagit någon ? och arg har jag nog aldrig sett henne,bara sur men aldrig arg och våldsam.

Det smärtar så i mig att se mormor så ledsen.Min mormor som jag vuxit upp med.Som jag tillbringat många somrar i hop med.Mormor och jag är nog dom som stått varandra närmast längst utav alla i vår familj.

Nu vill mormor inte längre leva säger hon,jag kan lika gärna dö.Nej mormor du och jag vi ska bli 100 år eller hur ?

Det har jag alltid sagt till mormor,och jag hoppas jag får rätt.

Jag försökte göra allt för att muntra upp mormor,men det var svårt,mycket svårt.

Jag lovade mormor att försöka komma och hälsa på så ofta jag kan.Lova det sa hon,klart jag lovar dig det mormor.

Och lova mig nu mormor att inte rymma,håll dig inomhus nu och inget mer slagsmål   

Ja ,jag lovar sa hon.Hoppas mormor kan hålla det.

Många varma och långa kramar blev det med mormor.Isabella och jag åkte i från mormor med en klump i magen.

Oktober är en rosa månad och vad passar då bättre än rosa naglar.Så fick det bli idag när det var dags att fixa till dom igen.

Receptbloggen är uppdaterad med två nya recept-

Rosépepparstekt lax >>>

Viltfärskebab >>>

Kram

Carina