Jag minns för många år sedan då vi bodde i radhus och hade ett par granna,Ulla och Åke som planterade en massa olika rossorter.

Jag satt bakom mitt plank på uteplatsen och hörde hur dom beundrade sina rosor varje kväll.Jag tyckte det lät så roligt då dom stod där och pratade om sina rosor som om dom vore en människa.

Nu är jag där själv,ja nästan i alla fall.

Jag pratar inte med rosen men jag beundrar den varje dag och väntar och längtar tills knoppen ska brista och slå ut.

I går brast knoppen och slog ut.

New Dawn - blommar vackert i en svag rosa färg.

Bygget av altan är i full gång,vi räknade ut att den blir ca 71 kvadratmeter.En dansbana ser den nästan ut som.

Trappen började vi med i går och ska fortsätta med i dag.Förhoppningsvis blir altanen helt klar i dag,om allt går som vi tänkt oss.Då är det bara att fortsätta med nästa projekt.

Bor man i hus har man alltid att göra,så är det bara.

Det som är kvar är nu - redskapsbod,växthus och gästhus.Dom två sistnämnda blir nog inte i år,vilket jag hade hoppats på skulle stå klart innan sommaren tog slut.Men tyvärr får jag vänta till nästa sommar,eller nästa,eller nästa...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.I mitt fall är det ALLTID FÖR LÄNGE.

Har väntat sedan förra sommaren 2016.

När allt är klart vill jag ha höns,tänk att kunna plocka sina egna ägg.Det är en dröm jag haft,som jag hoppas på blir av om några år.

Kram

Carina