Det var en tung och jobbig kväll hemma hos oss i går.Kändes som om att jag var en mördare,bara för att det var jag som fattade det viktiga beslutet om att låta Viktor få somna in.Kent sa inte ett ljud till mig på hela kvällen   Jag var också jätte ledsen men att tiga igenom en sorg är inte min grej.Höll på att bli knasig här hemma så jag började tvätta fönster.

Vilken underbar värme vi fått,men nu ska det visst vända igen.Synd tycker jag som älskar detta väder.

Pratade i dag men en kollega om kroppen.Vad som händer med kroppen efter att man fyllt 40.

(Oj oj oj allt bara rasar samman)

All kroppsfixering.Att inte känna sig nöjd.Att alltid ha dåligt samvete så fort man äter något gott osv osv.

Hon hade gjort en plastik operation på sin mage och jag lockades av detta.

Kanske kan vara något för mig   Ska fundera på det ?

När jag hade min rast cyklade jag hem för att rasta hundarna.Såg då en mycket smal människa som skakande gick fram med sin rullator.Den människan hade säker MS eller parkingson.Stackarn tänkte jag vilken kamp varje dag.

Men vad håller då jag på med???Jag kan gå, springa och cyklar obehindrat.Ändå så gnäller jag,på min mage,mina kraftiga lår och mina kärlekshandtag/volanger.

Jag borde igentligen vara glad att jag är frisk.

Lite längre fram på min cykeltur kom två tjejer i övre tonåren,rätt så rulltiga,med STORA volanger,större mage och lår än mig,men åh så glada dom var.Dom hade kläder som satt tight och korvigt på kroppen,men inte bekom det dom.

Varför kan inte jag få känna mig så där bekväm i min kropp och med dom kläder jag tar på mig ?

Jag måste få ur detta hjärn spöke som etsat sig fast och säger att jag inte duger som jag är och är alldeled för fet.Det är inte lätt ska jag säga men jag ska kämpa på att få det ur mitt huvud.Skulle behöva stå naken framför en spegel varje dag och säga "Carina du är fin.Carina du duger som du är"

Men jag har bara helkropps spegel i vardagsrummet och i hallen och där ställer jag mig inte naken, för i vardagsrummet kan Kent se mig   och i hallen kan hundarna se mig och dom vill jag inte skrämma.

Jag få helt enkelt ta ett snack med mitt spöke  

Har i kväll träffat en valpköpare-Olof och hans hund Lexuz som vi tränat spår tillsammans med.Det går riktigt bra så snart är det dags för prov.

Kram

Carina