24 September är det i dag,tre månader kvar till julafton.Jag minns då jag var liten hur roligt jag tyckte julen var.All förväntan,stämningen och maten.

Att få umgås med familjen och den lilla släkt jag då hade.

Nu får jag nästan ångest.Tycker i och för sig om att köpa julklappar till mina barn och att få umgås med dem.Men det känns ändå som om vår jul är en tråkig jul. Jag kan inte ge mina barn den jul jag önskade.

Varför?

Jag har ingen stor släkt.Mina föräldrar samt syster har jag ingen kontakt med sen åtta år tillbaks.Det är en sorglig historia.

Men jag har lovat mig själv att alltid finnas till och stötta mina barn.

Vill aldrig tappa kontakten med dem.

Älskar dom alla tre - Tobias,Isabella och Gabriella så oerhört mycket att ett liv utan dom finns inte för mig.

Aldrig ska jag sluta älska er,ni är allt jag har och allt jag ber om.

Hoppas tror och vill att ni ska finnas här hos mig.

Jag finns alltis till för er.  

Jag brukar ofta fundera på hur min mamma känner det nu ?

tänker hon på mig och mina barn ?

saknar hon oss ?

eller tycker hon det är skönt att slippa mig ?

Ja frågorna kan bli många och jag hoppas hon har gjort ett bra val att välja bort mig och mina barn.

Denna jul skulle jag vilja resa bort med mina barn till ett varmt land och lämna julen och ångesten hemma.

Det är med ord som med solstrålar-

ju mer de koncentreras desto djupare bränner de

Var rädd om varandra

Kram

Carina