I dag fick jag liksom lite nog av att ha ont i mina fötter.

Kan inte belasta eller vicka på tårna utan att det gör så vansinnigt ont.För cirka två veckor sedan ringde jag vårdcentralen i Tumba och ville boka tid för mina onda fötter/tår.Men det är så fullbokat och endast dom med kroniska sjukdomar får tid så kom du på en akut tid,fick jag till svar.

Men detta är ju inte en akut sjukdom,ont i fötterna har jag ju haft hur länge som helst.8Opererade vänster fot hösten 2011)

Eftersom vi är så fullbokade och du har ont så finns det ingen annan lösning.

Jag bestämde mig för att avvakta.Känns ju lite fånigt att komma på akut tid för att man har ont i sina tår.

Vankar fram om dagarna och varje steg gör ont.Så i dag bestämde jag mig för att åka till vårdcentralen på den öppna akuttiden.Fick vänta i över en timme på att få träffa läkaren.När jag väl kom in och beskrev min smärta säger han.

-Varför kommer du på akuttid ?

-Det var dom på tidsbokningen som sa att jag skulle det.

-Men hur ska jag kunna undersöka dig på fem minuter ? Det går inte,du får komma tillbaka nästa måndag.

-Skojar du med mig ? Tror du jag betalar 200:- för att du ska ge mig en ny tid ?

-Nej, men jag kan inte undersöka dig på så kort tid.

-Då ska jag ha pengarna tillbaka.

Och det fick jag.När jag åkte där ifrån så tänkte jag efter lite.Det var ju bra att han ville ta tid på sig att undersöka mig ordentligt.Han hade lika gärna kunnat skrivit ut en ask tabletter och struntat i vad detta är.

Så nu hoppas jag på att bli utredd ordentligt.Kommer i alla fall att se till att bli det.

Ska inte behöva ha så ont som jag har konstant i mina fötter.Vill kunna gå springa och dansa utan smärta.

Nästa måndag är det dags för undersökning.

I lördags hämtade jag ut mitt Buzzador testpaket - Vanish.

Här ska det nu bli fläckfria kläder,farväl alla fläckar.Är du intresserad av en provpåse så hör gärna av dig.

Jörgen har nu packat i hop och åkt hem.Jag har städat ur gästrummet och bytt lakan.

Väntar nu på ett kvälls besök av en kvinna ifrån jaktlaget.Så jag sätter nu punkt här för idag.

En mamma är den som alltid står kvar när alla andra övergett dig.

Kram

Carina

#rentmedvanish  #vanish #buzzador

Andra advent,jullovet närmar sig med stormsteg.Endast tio arbetsdagar kvar.

I fredags då jag kom hem efter jobbet hade jag räknat med egen tid,med mig själv som sällskap i några timmar innan Kent och vår gäst skulle komma hem.Men utanför huset satt Jörgen i bilen och väntade på att  någon skulle komma.

På med ett falsk smile -välkommen vad roligt att du är här   

Han kunde ju inte veta att jag var i behov av egentid,stackarn.

Vi fikade tillsammans och efter cirka 45 minuter lotsade jag in honom framför tv och satte på en jaktfilm,hade verkligen behov av att slippa prata och vara social.

Men jag tror inte han blev lidande.

Fick veta att han är utbildad kock och nu arbetar som kostrådgivare i sin kommun.Gissa om jag fick ont i magen, laga mat till en kock.

Ja han åt i alla fall och dessa tre dagar har han tagit mat två gånger så det bådar ju gott.Jobbigt att laga mat till någon som är proffs och utbildad,jag är ju bara en glad amatör.

I går var det vildsvinsjakt.Och jag fick inte se ett endaste levande vildsvin.Därimot tre dovhjortar och ett rådjur.

Sista såten vi satt på blev jag utsatt av en man som jag tror är antingen elitgymnast eller orienteringsvärldsmästare.

Jösses så han sprang fram i skogen.Och jag som har ont i fötter och livrädd att halka var helt slut då jag kom fram till mitt pass.Det sista han sa var- Du tar samma väg tillbaka,jag tar nämligen en annan väg.

Och min tanke var,hur fan kom jag hit ? Med blicken i marken för att inte snubbla eller halka på mossa,och flåsande pågrund av tempot hade jag inte den blekaste aning om hur jag kom dit ?

Alla som jagar vet att man laddar och tömer bössan på pass.När jagkten var slut så var ett vildsvin påskjutet men skulle eftersökas.Han som sköt satt på passet jag skulle passera för att komma ut ur skogen.

Att detta vildsvin kunde stötas i hop med mig på vägen från mitt pass gav ju en viss oro,då bössan töms innan jag lämnar mitt pass.

Jag får väl dunka bössan i huvudet på vildsvinet om den anfaller mig.

Men nu återstod nästa problem,hur i hela friden hittar jag ut ur skogen ?

Ropade på radion och frågade om Göran hade tänkt plocka upp mig på vägen tillbaka,man kan ju alltid försöka,men nej det blev en omväg.

Okej jag får försöka hitta ut ändå.Så svårt kan det väl inte vara,eller ?

Ni som känner mig rätt väl vet att jag är usel på att hitta.

Jag hittar ju knappt bilen utanför ica maxis parkering.

Började gå och fick se snitslar,men efter att ha gått en bit så kände jag inte riktigt igen träden och kvistarna på marken,gick ju kontant och tittade neråt då jag gick till passet.

Efteratt ha snurrat en del efter snitslarna och samtidigt livrädd att stöta på ett påskjutet vildsvin ringde min mobil.

Hej hur går det ? inge vidare,svarade jag.Vart är du ? Ja du det vet jag inte, vi fortsatte att samtala och efter en kort stund kom jag till pass 6 och en foderplats och där ifrån lyckades jag gå ut på en grusväg och blev upp plockad och fick åka bil tillbaka.

Tänk att det ska vara så svårt.Kompass har jag aldrig lärt mig och kommer aldrig att lära mig.Där i mot ska jag aldrig gå utan min handenhet till hundpejlen som hjälpmedel för att hitta ut ur skogen.

Det blev fyra vildsvin skjutna,och en riktigt trevlig dag.Jörgen som var på sin första vildsvinsjakt fick skjuta vildsvin.Tezz skötte sig riktigt bra och det sköts vildsvin även för henne.Kul för Jörgen att se hur hon sköter sig i skogen,han har ju fött upp Tezz.

I dag blev det julmarknad i Nynsähamn med Isabella sedan åkte vi hem hit innan det blev en sväng till Haninge.

Mysigt att barnen vill umgås med mig.

Rea har blivit trimmad för första gången och var superduktig.

Trevligt att få prata tax med Hanna som trimmade henne under tiden. 

Bloggen är uppdaterad med två nya smarriga recept.

Se här >>>

Ord betyder mycket.

De kan leda till skratt men också gråt,

de kan glädja men också smärta.

Och små vänliga ord kan göra underverk.

Kram

Carina

Nästan fredag i dag.Så himla skönt att denna arbetsvecka snart är slut.Har verkligen kommit i en period då allt känns så motigt både på jobbet och privat.

Jag tycker att allt är tråkigt-Jag är tråkig-Jag är blek,fet och ful.Och trött, så trött.

Kan inte påstå att jantelagsandan fallit över mig.Och att älska mig själv är svårt just nu.

Så nu får det vara färdig gnällt för mig.

Vad händer i helgen då ?

I morgon får vi besök som stannar ända till på måndag.Jörgen heter han och är uppfödare till Tezz.Han ska få jaga vildsvin för första gången i sitt liv.Kan bli spännande.

Jag försökte få lite taxjakt med mitt jaktlag på lördag,men trotts att vi är 18 personer så var det ingen som kunde. Är medbjuden på vildsvinsjakten så det får väl bli det istället.

På söndag var jag inbjuden till grannlaget vi jagar med,men tackade nej då jag har en tid att passa på eftermiddagen och inte vet hur den marken är.Sen måste jag erkänna att jag är lite blyg också,känns ju lite jobbigt att jaga med några man aldrig har träffat tidigare.Men jag lovade dem att försöka nästa gång jag fick frågan.

Jasnys öppnasår läker fint.Hon har fortfarande tratt för att inte komma åt.En kompress som tack och lov inte behöver pysslas med varje dag.Hon är glad och pigg och väldigt jaktsugen.Men det blir nog tidigast jakt i januari.

Ambra och Nora löper och jag tror att Diza börjar inom snar framtid.Så det känns nästan som ljunghems blodbad här hemma.

En mamma tänker på sina barn,även om de inte är med henne.

En mamma älskar sina barn på ett sätt som de aldrig kommer att förstå.

En mamma kommer att finnas där för sina barn när ingen annan kommer.

En mamma kommer att fånga en granat,ta en kula,stå framför tåg och be gud ta henne istället för hennes barn.

Kram

Carina