En och en halv timme till jobbet.Fyra timmar och 35 minuter hem.Med facit i hand borde jag stannat hemma.Detta snö kaos är ju helt galet.

I personalrummet stod personalen och tittade ut på parkeringen då bilar körde fast, det skrattades gott åt andras misslyckanden i bilkörning.

Strax innan 13 beslöt jag mig för att åka hem så att jag skulle hinna hem innan mörkret faller.Men jag lyckades inte med det.

Kändes lite jobbigt att veta att man hade åskådare i fönstret en trappa upp i huset då man sätter sig bakom ratten.

Jag hade snö upp till knäna då jag plogade mig fram till bilen,trampade upp hjul spår åt bilen,borstade av den och tog satts. Gick bättre än vad jag trodde, tack och lov för 4-hjulsdrift   

Då jag lämnade parkeringen fick jag ett sms på jobbmobilen

Inte varje dag man får vara någons idol   

Klockan 17:35 parkerade jag bilen hemma.Och då rusade jag in på toa   

Gabriella fick stanna hemma från skolan i dag,ville inte att hon skulle ge sig ut i detta väder.Undrar om man kommer till jobbet i morgon ?

Kram

Carina

Jag måste verkligen tacka er för alla fina ord och stöttningar jag fått med anledning av det jag skrev om i går.
Livet måste helt enkelt gå vidare och jag får tänka på det positiva i detta med uppfödning.
Alla fina valpköpare,alla trevliga hanhunds ägare man träffar genom åren. Alla fantastiska stunder i skogen.
Men när man är mitt i en sorg och för mig och Diza förlust av tre valpar inom loppet av tolv dagar börjar man fundera på om man verkligen ska fortsätta med avel.
Vi drabbas alla av mot gångar i bland och inget ont som inte har något gott med sig heter det ju.
Så nu hoppas jag att det vänder för mig och framförallt Diza som är en fantastiskt duktig mamma.

En stor kram och en massa kärlek till er alla fina vänner / Carina