Black Friday - sms och mail fullkomligt strömmar in,det finns liksom ingen hejd på det.Är det nu man ska passa på att köpa alla julklappar kanske ?

Jag är i så gott som klar med mina julklappar,vilket känns skönt.

Veckorna rusar i väg och i morgon är det en månad kvar till julafton.Snart åker ljusstakar upp i fönstret och belysningen ute.Kan behövas lite ljus utanför huset då snön som kom regnat bort.

Hur svårt ska det vara att spå vädret ?

0 % regn lovade dom i lördags och jag var dygnsur då jag kom hem efter dagens jakt.Hade gått med hund i första såten och blev då ordentligt blöt.I andra såten stod jag på pass och regnet vräkte ner, där stod jag på en sten och lyssnade på jaktkompisens hund som drev ett rådjur,jag var inte klädd för regn och att byta till torra kläder innan jag gick ut var ingen ide eftersom jag då hade blivit lika blöt igen.

Funderade på mitt val av hobby en stund då jag frös in i märgen, visste inte hur jag skulle stå för att hamna mitt i kläderna.Dom satt liksom fast på huden,obehaglig känsla.

Efter avslutad jaktdag så blev det hem till duschen för att få upp värmen.Isabella och Tim hämtade mig,vi skulle in till stan  och äta middag och träffa Isabellas kompis Anna.

Jag är så otroligt stolt över Isabella som är så trygg och säker i sin roll som mamma.Att gå på resturang med Collin är inget som oroar henne.Åka kommunalt fixar hon galant.

Jag var mer försiktigt som mamma och osäker.Men jag var å andra sidan bara 20 år då jag blev mamma första gången,Isabella är ju 26 år och helt klart mer mogen som mamma.

Mätta och belåtna åkte vi ut till Djurgården.Tim och Collin åkte vidare.Vi tjejer skulle på Cirkus och se Martin Stenmark.

Hej. Jag heter Martin. Jag är Randis lillebror men Davids storebror. Och så är jag storebror till Emelie, Axel, Mio. Och Elin, Johannes och Linn och Benjamin, Olle och Josef. Vår mamma hette Linda.

”Syskonkärlek – Räkna med bråk” berättar han en galet, rolig, spännande och fartfylld historia om sin uppväxt i en ovanligt stor familj.

 Martin  berättar om hur det är att växa upp i ”Familjen Annorlunda” med ständigt nya adresser, pappor och små barn. Det är en komplicerad historia som är fylld med kärlek, smärta och längtan, men samtidigt glädjen att vara uppväxt i en ovanligt stor familj.Funderingar varvat med härlig musik och sång som fick mig att sjunga med.En mycket bra show.

På söndagen blev det jakt igen.

Veckodagarna rullar på med träning och dom vardagliga rutinerna.I tisdags var det dags för tandläkarbesök,kontroll av tandtroll.Har lyckats hålla dom borta och kommer att bli kallad igen om 2 år.

I dag var jag hem till Collin för lite mormor mys.Finns det något gulligare än när bebisar jollrar och ler ? Mitt hjärta smälter.Tycker det är så fantastiskt mysigt.

Kram

Carina